Igelkotten fick fart på förlaget

Johanna Daehli, förläggare på Sekwa, öppnar porten mot lilla idylliska Pryssgränd på Södermalm i Stockholm. Här har Sekwa sitt kontor sedan några veckor tillbaka.

I tre år har Johanna Daehli och Helén Enqvist hållit på. De har hunnit ge ut 15 titlar och har de hela tiden pressat kostnaderna: jobbat hemifrån, använt privata modem och telefoner, inte tagit ut någon lön.
– Vår ekonomitant, som hon kallar sig, säger att vi är komiska med hur vi håller nere kostnaderna. Men annars skulle det inte ha fungerat, säger Johanna Daehli.

Hon och Helén Enqvist startade Sekwa 2007. Förlagets fokus: franska.
– Skulle vi göra det här så skulle vi nischa in oss. Och vi tyckte att den franska litteraturen – den moderna, mer tillgängliga – var styvmoderligt behandlad. I Sverige tror många att fransk litteratur är filosofiskt och svårt. Och vi har hittat ett hål i utgivningen, säger Johanna Daehli.

Finns det någon nackdel med nischning?
– Det skulle i så fall vara att det finns så mycket annan litteratur som vi vill ge ut. Men det är svårt som det är att begränsa sig.

Sekwas strategier liknar hur man tänker på de andra språknischade småförlagen (se Språket styr utgivningen i SvB nr 5): ett avgränsat utgivningsområde (franska, samtida, kvinnliga författare), samma format på böckerna (danskt band, 127 gånger 200 millimeter) och en återkommande grafisk form (fotoomslag med en rand som för tankarna till den i Frankrike så klassiska gördeln).

Skillnaden mot de andra förlagen är att Johanna Daehli och Helén Enqvist kunnat växa – tack vare en hit.
– Alla tror att det går rasande bra för oss, men det är i princip en bok – Igelkottens elegans – som bär oss. Men den har gjort att vi har kunnat öka vår utgivning. I år ger vi ut 13 titlar, inklusive pocket, säger Johanna Daehli och fortsätter:
– Ger man ut fyra titlar per år, då går det knappt runt. Eller jo: det går, men det är svårt att få det att gå runt.

Flera av de andra småförlagen, som Akvilon och Thorén & Lindskog, vittnar om att det är svårt att få ut de översatta böckerna i bokhandeln.
Hur gick det för Sekwa i början?
– Ja, det gick ju inte alls. Vi sålde i princip bara via nätet, och lite via bokhandlar som vi hade kontakt med, som Hedengrens.

Efter bara ett halvår insåg de att det var ohållbart, och anlitade en säljare, Lena Lundgren. Då gick det bättre.
– Men det var otroligt små mängder i början.

Det dröjde till den andra titeln, Léonora Mianos Nattens inre tills det blev några centralinköp. Även om den inte sålde särskilt bra så växte förtroendet hos bokhandlarna efter det, berättar Johanna Daehli.
Genombrottet i fysisk bokhandel – till och med i varuhus – kom med Igelkottens elegans, som gavs ut i fjol.

Uppmärksamheten i media har å andra sidan funnits sedan starten. Till och med de stora, som DN och Svenska Dagbladet, har varit flitiga med att recensera och uppmärksamma författarna.
– Vi har varit bortskämda. Men visserligen har ju inte det mediala intresset avspeglat sig i försäljningen…

Upplagorna har, förutom Igelkottens elegans som nu sålt i cirka 30 000 exemplar, legat på 2 000 exemplar. I starten bara på 1 000–1 500. Igelkottförfattaren Muriel Barberys andra bok, som släpps i vår, blir ett undantag: där blir förstaupplagan 7 000 exemplar. Strategin är medveten, berättar Johanna Daehli: de vill inte binda kapital i lager, eller riskera stora returer från bokhandeln.

Sekwas pocketupplagor är lite större. Och här finns också en strategisk nyckel till en del av förlagets framgång.
– Det är svårt att få ekonomi i pocket, men för att få en bok eller författare att leva vidare så är det ett måste. Men vi ger inte ut alla i pocket, bara de vi tror kan sälja hyfsat, säger Johanna Daehli.
Igelkottens elegans har de valt att själva ge ut i pocket, trots uppvaktning från olika pocketförlag.
– Där har det varit stort intresse. Men vi ger ut den själva. Vi ser att vi kan tjäna mycket pengar på att ge ut den själva. Och vi har lagt ner mycket arbete på den, då måste vi få skörda. Den är vår baby.

Men i pocketutgivningen gjorde de också en av sina första tabbar.
– Den första titeln vi gav ut i pocket satte vi om. Typiskt amatörer. Det var, insåg vi snabbt, en ekonomisk katastrof.

Och de har gjort fler tabbar på vägen, berättar Johanna Daehli. I år planerades första titeln inte förrän till mars: det gjorde att vintern blev lite för tom.

En annan svårighet var framgången med Igelkottens elegans, som gjorde att ekonomin nästan kantrade: den gavs ut i april i fjol, såldes in stort till återförsäljarna, men betalningen kom – på grund av de långa kredittiderna – inte förrän på höstkanten. Samtidigt var de, eftersom förstaupplagan tog slut direkt, tvungna att trycka om på en gång.
– Sommarmånaderna var vår tuffaste tid, säger Johanna Daehli.

När blev förlaget lönsamt?
– I oktober förra året, då kom vi över puckeln. Nu kan vi till och med ta ut lön! Vi visste att vi satt på ett guldägg i form av Igelkottens elegans, och vår tanke är ju att vi ska leva på förlaget.
Funderade ni alls på att ta lån för att starta och driva förlaget?
– Ja, vi diskuterade det mycket i början. Men vi hade ett litet startkapital, och vi har haft väldigt tålmodiga respektive. Vi var överens med dem om att vi skulle ge det här två-tre år. Almilån är dessutom väldigt dyra lån. Vi har i stället tagit privatlån i kortare perioder.

Men några enorma inkomster förväntar de sig inte av förlaget. Det utrymmet finns inte på marknaden, och det är också därför de större förlagen i allt högre utsträckning överger översatt – undantaget anglosaxisk – litteratur.
– Det är hopplöst att få lönsamhet i ett sådant område för ett stort förlag. Då är det svårt att se en mening med att jobba med det, säger Johanna Daehli och fortsätter:
– Det kommer aldrig att bli några enorma upplagor för den här typen av litteratur, det tror inte jag heller. Men vi har en fast kundkrets som gillar våra böcker, vi vet ungefär hur mycket det kommer att sälja.

Sina titlar hittar de ofta via sin agent i Paris, Araballa Kruse. Numera har de även arbetat upp egna kontakter med de franska förläggarna.
– De är väldigt glada att vi finns. Fransk litteratur har varit lågprioriterat i Sverige.
De vann budgivningen om Igelkotten elegans – trots att andra, starkare aktörer var intresserade:
– Där valde de oss fastän andra säkert hade kunnat betala mer.

Anledningen till det, och till att förlagets titlar fått så pass mycket uppmärksamhet, är, tror Johanna Daehli, att de som litet förlag är flexibla: de tänker extra många varv kring utgivning och lansering, och tar hit nästan alla sina författare för besök. Claire Castillons uppträdande på Kulturhuset i Stockholm blev till och med utsålt, berättar hon ivrigt: ”Det var en smärre sensation, sa de på Kulturhuset”.

I framtiden vill hon och Helén Enqvist att förlaget ska växa. Och kanske även leta sig ut ur nischen som det började spira i:
– Vi är inte fundamentalister. Vi ser det inte som omöjligt att vi utvidgar utgivningen i framtiden. När man väl är igång spelar nog nischningen mindre roll. Men just nu är vi kvar i det samtida, franskspråkiga kvinnliga.

Hur ser Sekwa ut om fem år?
– Då tror jag att vi har imprint också. Till exempel för fackböcker, det har vi redan varit inne lite på med Ner med slöjan!. Många av våra böcker har ett samhällsengagemang, säger hon och fortsätter:
– Frågan är hur utgivningstakten ska se ut, allt är så osäkert i branschen nu. Hade det här varit för några år sedan hade jag tvärsäkert sagt att vi skulle ge ut 20 titlar per år. Men nu vet jag inte.

Hur många fransknischade förlag finns det utrymme för i Sverige?
– Ja, de stora förlagen drar ju visserligen ner på sin översatta utgivning. Men jag vet egentligen inte om det finns plats för fler. Men vi konkurrerar inte heller med Elisabeth (Grate, reds anm). Vi har inte riktigt samma typ av titlar, och vi försöker vara schyssta: vi skulle aldrig slåss om en titel.

Men alla förlag avstår inte från att slåss. Affärer är affärer: ett av de senaste årens exempel är Roberto Bolaño, som gavs ut på Tranan men efter Bolaños stora genomslag togs över av Bonnierförlagen, eftersom författarens agent ville ha ett större förlag.

Hur tänker ni kring eventuell kon kurrens från större förlag?
– Det är klart att någon kan komma och sno Muriel Barberys nästa bok framför ögonen på oss. Och det skulle inte kännas så kul. Men det är inte något vi oroar oss för. Vi jobbar hårt med alla ”våra” författarskap och har bra kontakt med både med författare och förlag.

Johanna Daehlis råd till andra språknischade förlag:

• Sätt dig in i hur branschen funkar: var medveten om att det är en mycket speciell bransch, med dess villkor: rabatter, returer etc.
• Prata med andra som startat förlag.
• Tänk på att det är stora produktionskostnader för översatt litteratur.
• Håll nere alla kostnader.
• Håll nere lagret.
• Tänk på att det är bättre att sälja in lite, och trycka om, än att övertala någon att ta en stor order och sedan få stora returer.

Läs mer: Språket styr utgivningen (SvB nr 5, ute 19 mars)