Bonnierförlag favoriserar systerförlag
100219 | Lasse Winkler
1nyheter: Det tyska förlaget Ullstein avvisade tre svenska förlags intresse för Helene Hegemanns succé-debut med hänvisning till att koncernsystern Bonnierförlagen hade förtur. Men så arbetar inte Bonniers, enligt Maria Curman, vd Bonnier Books.
I januari och februari fick det tyska förlaget Ullstein två bud och en intresseanmälan från tre svenska förlag på författaren Helene Hegemanns roman Axolotl roadkill, som blivit en stor snackis i Tyskland. Men alla förlagen fick blankt nej på sina framstötar. Kerstin Aronsson på Kabusa Böcker fick ett mejl från Ullsteins ansvarige agent som tackade för intresset men »… vårt systerföretag (läs Bonnierförlagen) i Sverige har rätten till första bud.«
Kerstin Aronsson:
– Det blir ju billigare för det svenska förlaget, men den tyska författaren lär inte vinna något på det. Kabusa kommer framöver att fokusera på utländska titlar som inte ges ut av förlag som ingår i Bonnierkoncernen.
Svante Weyler på Weyler förlag hann aldrig ens lägga ett bud:
– Ullstein ville inte ens skicka boken för läsning innan »ett annat förlag« hade bestämt sig. Förläggaren kom sedan tillbaka och sa att hon fått ett så bra bud att hon inte kunde tacka nej.
Det är första gången han varit med om något liknande.
– Ja, det finns ju massor av korsägda förlag i Europa och USA men jag har aldrig upplevt detta innan. Alla som arbetar med rättigheter avskyr det här eftersom det begränsar marknaden. Den här förläggaren kommer att få problem. Vad hade hänt om någon annan gett ett högre bud som gynnat författaren? Det är lagligt att göra så här men inte etiskt korrekt.
Enligt Maria Curman, vd för Bonnier Books, som äger Bonnierförlagen och Ullstein med flera förlag, finns det inte någon gemensamt uttalad policy att förlagen ska arbeta så här.
– Nej, vi sätter författaren och boken i centrum.
Så det här är ett beslut som bara Ullstein tagit?
– Varje säljande förlag har själva rätt att sätta sina prioriteringar. Förordar de ett Bonnierförlag tycker jag det är bra. Men den enda praxis som finns är att systerförlag ska hållas informerade. Men det finns som sagt inget påbud. Om man arbetar så här så är det kortsiktigt, och det gör inget av våra förlag, säger Maria Curman.
Men så arbetar Ullstein. Förläggaren Stefan Skog på Norstedts fick först samma besked som Kerstin Aronsson, boken var vikt för ett »systerförlag« som hade boken till påseende.
Men något hände. Inget Bonnierförlag köpte boken; en plagiatdebatt exploderade i Tyskland och internationellt. Den 17-åriga författaren anklagas för att ha kopierat andra författares texter och lagt in i sin egen bok. Hon har erkänt, med försvaret att det är så ungdomar gör i dag.
Hegemanns förlag har kohandlat med berörda författare och förlag och köpt sig fria och boken fortsätter att sälja i Tyskland. Och i Sverige har Stefan Skog plötsligt fått veta att boken är fri för budgivning igen.
Kommer Norstedts att ge ut den?
– Nej. När vi lade vårt bud förrförra fredagen var det en fantastisk bok. På måndagen, efter helgen och efter plagiat-debatten var det en helt annan sak.
Att stora koncerner inte alltid beter sig schysst är nog inget som bör förvåna någon med inblick i bokbranschen. Det mer pinsamma här är väl snarare att de svenska förläggarna - Stefan Skog, Kerstin Aronsson och Svante Weyler - blev alldeles till sig i trasorna och kastade sig på telefonen så snart de kände vittringen av chock, sensation och skandal. "Skitsamma vad hon skriver, henne ska vi ha!" Hur vore det om ni började göra litterära prioriteringar i stället? Det kanske skulle kännas för ovant?
felix | 10-02-21 | Anmäl kommentar