Bonniers gör en strategiskt tråkig affär
110329 | Lasse Winkler
Det känns som rond 29 i en numera ständigt pågående berättelse där varje kapitel börjar med att Bonnier (Bonnierförlagen, Bonnier Books) köper ett företag eller gör en stor affär.
Dramaturgin är densamma; arga kritiker blir upprörda över tilltagande monopoltendenser, Bonnierrepresentanter svarar trött på vad de upplever vara något som liknar förföljelse.
Kritiker kräver regeringsingripande.
Inget händer.
Det här kommer i slutändan att leda till att folk tröttnar på ”tjatet” och inte bryr sig. Vilket i sin tur gör att frågan aldrig blir analyserad och placerad i ett tillräckligt tydligt sammanhang.
Där man i USA alltid utgår från ett populistiskt perspektiv när man diskuterar eller värderar konkurrensfrågor – hur drabbar det befolkningen? – är det i Sverige en fråga för myndigheter och politiker som aldrig blir ställda till svars.
Vi har en ämbetsmannakultur i Sverige där allt mäts och justeras och efter det anses allt vara gott. Så när Konkurrensverket mäter Bonnierförlagens köp av Pocketgrossisten så finns det inget utrymme att stoppa affären. Den är för liten ekonomiskt.
Det finns ingen annan måttstock i Sverige. Därför blir det efterföljande spelet impotent och meningslöst. I synnerhet som kulturministern inte verkar förstå frågeställningen.
Bonniers kan/behöver inte bevisa sin goda vilja och kritikerna kan inte bevisa ett ”ont” uppsåt.
Faktum är att Bonniers i dag är så starka på bokmarknaden att de kan klara sig utan konkurrenter. Deras utgivning täcker alla områden och den håller hög kvalitet. Deras egenägda distributionskanaler dominerar sina respektive områden och de har tillräckliga ekonomiska muskler för att alltid kunna erbjuda alla återförsäljare bästa villkor.
De kan på egen hand krossa allt motstånd.
Och de kan göra det med ett leende och i bästa välvilja.
Affären mellan Pocketgrossisten och Åhléns är företagsekonomiskt sund för båda parter men strategiskt farlig för den svenska bokbranschen.
Inte därför att Pocketgrossisten bara skulle välja Bonnierböcker. Så går det nästan aldrig till. Det vore att skapa problem i onödan.
Men som alltid kommer det att ske på en glidande skala i vardagen där varje litet beslut inte kräver en konspiration. Det kommer att bli så eftersom Bonnierförlagen internt inte har för vana att diskutera sin starka position och göra sina medarbetare medvetna om problematiken.
På mellanchefsnivå finns ingen företagskultur som kan hålla emot en sådan här värdeförskjutning som oftast sker ett litet steg i taget.
En god affär är alltid en god affär, även när man ibland tänjer lite på moralen. Gränserna för när och hur information lämnas och hämtas blir glidande. Och den där boken från Bonnier Impact var ju lika bra som den från Forma eller Tukan eller Parragon. Och den var lite billigare.
Och det var den.
Dessutom är det alltid enklast att ta tillvara det interna intresset, intresset hos den man fikar med varje dag.
Vad jag menar är att Pocketgrossistens inköpare har en helt annan referensram än vad den tidigare bokansvarige personen hade på Åhléns. För denne var alla förlag en potentiell samarbetspartner som han hade lika långt avstånd till och där de olika aktörerna kunde spela ut sina kort relativt jämlikt.
När Pocketgrossistens inköpare, som sitter på Sveavägen, fikar med Bonnier Faktas säljare blir det ett mer kollegialt sammanhang, en mer subtil press med korta avstånd.
Det är sådant här som en ordentlig konkurrenslagstiftning med tydlig offentlig debatt ska råda bot på, om möjligt.
Det spelar ingen roll om Bonniers gör sig skyldiga till det här eller inte. Huvudsaken är att möjligheten finns.
Och det finns tillräckligt mycket rykten och exempel på affärer som inte alltid har varit så rena för att konkurrenterna ska fortsätta nära sina verkliga eller inbillade misstankar.
Bonnier har genom åren haft en tradition av att gynna sina egna intressen även i situationer där branschen varit öppet kritisk. Så var det, och är det, med bokklubbarna som i alla tider säkrat de ekonomiskt starkaste positionerna för Bonniersfärens egna böcker. Konkurrenterna har fått garnera tillval och extraerbjudanden med betydligt sämre ekonomiskt utfall.
Och affären på Rusta, som Bonnierförlagen tog över efter Pocketstället för något år sedan, är ett mycket bra exempel.
Varför skedde den affären? Jo Bonniers var förbannade för att de inte fick tillräckligt med utrymme på Rusta– de brukar kräva utrymme efter sin marknadsandel.
Det har dock aldrig varit aktuellt att ge andra förlag deras marknadsandel efter att Bonnier tog över Rusta.
Det enda som säljs på Rusta i dag är Bonnierförlagens restupplagor och en och annan kampanjtitel av färskare datum.
Bonniers hävdar att det handlar om en så liten affär, cirka 15 miljoner kronor per år, så ingen borde bry sig.
Varför bry sig? Jo, för att på sikt kommer andra mindre förlag och återförsäljare att ge upp. Stämningen i branschen kommer att bli förgiftad och man kommer att fokusera sin energi på fel saker. Affärsavtal kommer att beslutas av fel orsaker och misstänksamheten kommer att växa.
Branschen kommer att, på sikt, stagnera då vitaliseringen avtar och de människor som kan, de kommer att välja andra branscher och andra uttryck.

















Kommentarsfunktionen drivs i enlighet med Lagen om ansvar för elektroniska anslagstavlor (SFS 1998:112).
Vi accepterar inga nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras endast om de gäller personens yrkesroll.
Redaktionen läser inläggen regelbundet och tar bort inlägg som bryter mot reglerna. Även kommersiella budskap och spam raderas. Användare som upprepade gånger missbrukar funktionen stängs av.
Den som gör ett inlägg som strider mot lag kan personligen ställas till ansvar för det. Skribenter garanteras anonymitet, men ip-adresser kan lämnas ut vid grova övertramp eller om polis/åklagarmyndighet eller domstol så kräver.
Anser du att någon kommentar bryter mot våra regler eller är anstötlig på annat sätt, klicka på "Anmäl".