Det var med lätt nervös hand jag klickade upp den senast uppdaterade listan på vilka Borders-butiker som stängs i USA. Vad spelar det för roll för mig, kan man undra, om de stänger lite fler olönsamma jätteboklådor i det stora landet i väster, förutom att det är tecken på dåliga tider för en del av den bransch jag jobbar i. Jo, jag har speciell relation till en del av de här boklådorna. Butiken på South Broad Street i Philadelphia, jag tror att det var den jag stod och demonstrerade utanför i mitten av nittiotalet.

I fredags var Anna och jag på tredje och sista dagen av Design Boost. Jag har fortfarande inte riktigt fått klart för mig vem det var tänkt för eller vem som betalade, men för oss innebar det att vi fick gå och lyssna på en hop intressanta talare (bland annat vår egen chef) och äta otroligt god bulgursallad i en industrichic lokal på Telefonplan. Vi kom tillbaka till redaktionen frampå eftermiddagen, både inspirerade och lite övermätta efter allt snack om digital teknik och bokens eventuellt osäkra framtid.

Jag vet att svb-bloggens läsare snart bitit ner naglarna av otålighet i väntan på den här bloggen. Nu är den här! Äntligen har jag sammanställt min lista över 2010 års lästa böcker.

Efter inlägget om att jag för första gången i mitt liv lyckats skriva upp alla böcker jag läst under ett år (läs det här), fick jag mig tillskickat en vacker läsdagbok av en vänlig själ i branschen.

Jag brukar inte fundera över sånt här. Jag brukar ha alldeles för stor insikt efter mina år i bokbranschen, och synnerligen efter mina år på förlag, för att fundera över sånt här. Jag brukar nästan skratta hånfullt när folk frågar mig om sånt här. Men den här gången kan jag inte låta bli att undra.

Mitt förtroende för den digitala världen är inte på topp just nu. I vanliga fall får jag tackmejl och stora smileys när jag fixar en prenumeration så att mottagaren får sitt första nummer samma vecka. Men när det gäller digitala prenumerationer finns det bara Nu. Genast. Beställer man något ska man ha tillgång till det direkt, bekräftelsemejl ska komma inom tio sekunder.

Det funkar tyvärr inte så än. I andra sidan på beställningen av en digital prenumeration sitter bara jag.

Nu har Vårens Böcker gått till tryck. Puh, säger jag bara. Det känns som om jag läst korrektur till midnatt ungefär varenda kväll de senaste veckorna. Debutantporträtt i osatt form, debutantporträtt i satt form, reportage, innehållsförteckningar, förlagslistor och till sist register på längden och tvären. Och så själva annonserna, fast där kollar vi bara på skärm.

Vi får de mest underliga frågorna ibland till redaktionen. Särskilt är det väldigt specifik statistik som efterfrågas. Till exempel har jag bemötts med uppriktig förvåning när jag svarat att vi tyvärr inte för statistik över hur många fotbollsböcker som ges ut. Vi har inte heller statistik över hur många biografier, sagosamlingar eller ens kokböcker som kommer ut. Faktum är att jag inte ens kan säga på rak arm hur många titlar det ges ut i Sverige på ett år. ”Fråga KB” är ofta det bästa jag kan komma på.

Men förra veckan fick vi en fråga vi inte fått förut.

Jag tror att det här blir min fjortonde Bokmässa. Möjligtvis trettonde eller femtonde, jag är lite osäker på hur många gånger jag var där i tonåren, när högsta lyckan var att få lyssna till Jonas Gardell eller Inger Edelfeldt en stund. Eller se Max Andersson, om än på avstånd. Jag har dragit fram mina gamla Docs, skönare skor finns inte, plockat fram finkoftan och investerat i ett par nya mässplagg.

Igår läste jag ut en av höstens mycket omtalade nya böcker. Med stor möda, ska jag säga, för det var en av de tråkigaste böckerna jag läst. Jag tyckte helt enkelt att den var jättedålig, men eftersom jag inte gillar att avbryta läsningen av böcker, läste jag ut den i alla fall. Ibland kan ju slutet hjälpa upp en bok som varit haltande rakt igenom. Plötsligt faller allt på plats liksom. Så var dock inte fallet. Slutet gjorde alltihop ännu sämre. Jag tror aldrig att den här boken hade blivit utgiven om den inte skrivits av en etablerad författare som hyllats och hyllats för sin förra bok.

Jag läser inte Svenska Dagbladet. Det är egentligen både konstigt och pinsamt. Konstigt därför att jag är uppväxt med Svenska Dagbladet. Det är tack vare min mammas grundliga läsande av SvD vid frukostbordet varje morgon som jag läser obehindrat uppochner. Nåt ska man ju vara bra på. Pinsamt för att jag kan läsa SvD varje vardag gratis på jobbet. Ändå är det extremt sällan jag gör mer än tittar på förstasidan, för att se om det var något stort där som DN missat.

Men efter onsdagens debatt på Svenska barnboksinstitutet ska jag börja läsa SvD.