Ja, du och din stora käft, Lasse. Vad är det för journalist du egentligen är? Kan du komma med något intressant.

Vaddå, förlaget har väl rätt att göra och ge ut egna böcker med populära figurer. Om samarbetet skurit sig mellan förlaget och Gunilla Bergström ska det väl inte innebära att förlaget förbinder sig att INTE göra flera Alfons Åbergböcker framledes. Det är väl det som är yttrandefrihet! Förlagschefen skriver texten å så får någon tecknare rita i Gunilla Bergströms stil. Succen är given! Nä - allvar nu: Idén med att sammanfatta ett verk i fyra serierutor har tillräcklig verkshöjd (egenart och utförande) för att skyddas av författarens upphovsrätt. Det kan man inte försöka snacka bort.

EN URSÄKT, ÄR EN URSÄKT OCH ETT ERKÄNNANDE ATT MAN HADE FEL, ELLER ÅTMINSTONE INTE KAN VARA HELT SÄKER PÅ DET PÅSTÅDDA. Så, vi kan alla vara lite förhastade i uttalanden, kanske uppfyllda av det vi tycker är den goda saken, men backar man med en ursäkt, eller erkänner en glappande käft, så visst kan vi fortsätta ändå att stena den som ligger ner,men till vilken nytta? Lagt kort ligger mörkt i alla fall, som det ser ut.

DET ÄR LITE HETARE INNE PÅ SVBs sidor, snart!

Det är felen som för oss framåt, utan misstagen, som vi oftast minns bäst, skulle det inte bli något tillrättaläggande. Att vara alla tillfreds, som när nazisterna när de satte hakorset i kavajslaget, för att sen byta ut den mot en hammare och skära när det blev dags, är en enkel utväg att alltid stanna på samma plats, utan dialektiska orsakssammanhang som kan förändra,istället för att slicka överheten med samma frenesi som man trampar på dem där inunder.

En stor käft behövs oavsett de blunder ett tänka efter före skulle undvikit. Vad vore litteraturen utan dessa käftar, från antiken till Strindberg. Konsekvensen är en del av det helande arbetet. om vi inte berör kunde vi lika gärna hålla tyst. Stig Lennart Larsson VB

Nu har jag fått en kopia av Wengelewskis körkort och kontrollerat att uppgifterna där är korrekta. Jag har även talat med Thomas Wengelwski, som var en verserad och trevlig prick med stark New York-accent. Jag har även fått Fredrik Coltings förklaring till att det blev som det blev (dvs att det uppstod tvivel kring Wengelewskis existens) då det begav sig. Allt detta kommer att noteras i nästa Filternummer, som kommer i slutet av september. Och så en kommentar till (den senaste) kommentatorn Tim Davys: jag vet inte vem du är eller vad du försörjer dig som, men journalistik verkar inte vara din bästa gren. Du får tycka vad du vill om Lasses blogginlägg och de artikelkommentarer det genererat, men det enda sätt jag är inblandad på är dess referenser till en artikel i Filter. I den är Fredrik Colting citerad på ett sätt som han har godkänt, de faktauppgifter han ansåg felaktiga fick han korrigera. Den enda återstående detaljen vad artikelförfattaren/mig/Filter anbelangade var huruvida Wengelewski verkligen existerade – och där kunde/ville (eller som det visade sig: hann) Colting inte hjälpa till. "Smutskastande och felaktig"? Slänger man sig med sådana satser får man nog bemöda sig med att förklara vad man menar, annars får man räkna med att inte bli tagen på allvar alternativt insorteras under den lågpannade sump som så ofta avreagerar sig i kommentatorsfält som detta. Undrar du fortfarande över något är du hur som helst välkommen att höra av dig.

Göransson, hoppas febern har släppt nu och att du i fortsättningen inte skriver smutskastande felaktiga artiklar under din feberyra. "den enda relevanta sakfråga"!? Knappast det som har varit diskussionen här och egentligen ingen som bryr sig om Wengelewski finns eller ej, När du verifierat hans identitet så skulle det vara mycket intressant att se om du kan svara på tal istället.

Ända sedan Sokrates dagar har det varit en beprövad debatteknik att gå person istället för sak när man inte har torrt på fötterna. Därför fäste jag ingen större vikt vid Fredrik Coltings arga webbkommentar här på sidan, utöver att jag mejlade honom personligen i den enda relevanta sakfråga han tog upp – för där hade han ju fel. Eftersom det sedvanliga webbgafflandet börjat leva sitt eget liv inser jag att det är lika bra att den synpunkt jag hade för avsikt att hålla privat lika gärna görs offentlig. Så här skrev jag till Fredrik Colting: ”Vi får se – till att börja med har jag aldrig fått något telefonnummer av dig till Wengelewski. Varför skriver du så, när det inte stämmer? För min del var det hela väldigt okomplicerat: ge oss hans nummer och en kopia av körkortet, så att vi kan kolla saken, så är det hela ur världen. Det enda konkreta du presterade, trots upprepade påtryckningar, var ett anonymt foto som kunde föreställa vem som helst. Och därefter, till slut, de bisarra raderna om att reportern skulle flyga till New York. Varför det – när vi efterfrågade något helt annat? Jag kan ha haft fel i det här fallet – men 16 års yrkeserfarenhet sade mig att så agerar man bara om man blåljuger. Ur det perspektivet är det helt bisarrt att du nu skriver »nu spelar det ju egentligen ingen roll huruvida Wengelewski finns eller inte«. Är det alltså fortfarande inte tydligt för dig att andra tycker att den frågan är intressant? Hur tänker du då? Så: Återigen, efter att vår reporter Madelene har ställt frågan minst två gånger, och jag två gånger: Ge mig Wengelewskis telefonnummer, och be honom att faxa sitt körkort till oss, så att vi kan prata med honom och verifiera att han finns. När den saken är ur världen tar jag gladeligen in en rättelse om den saken i nästa nummer. Allt annat har vi redan avhandlat.” Jag tänker inte bifoga hans svar här, eftersom det var riktat till mig personligen, men sammanfattningsvis var det artigt, balanserat och innehöll hans förklaring till varför det blev som det blev, samt – äntligen – de efterfrågade kontaktuppgifterna. Eftersom jag legat nerbäddad i feber har jag inte hunnit kontrollera dem, men förhoppningsvis blir den saken avklarad under början av nästa vecka.

Jag struntar faktiskt i vem som började bråka med vem. Sanningen är att Nicotexts TV-SERIER FÖR DIG.... är totalt humorbefriad i jämförelse med 80 romaner... med efterföljare- de går inte att ens jämföra. Där 80 romaner levererar på varje sida kommer TV-serieboken med slarvigt hoprafsade sidor om tv-serier man helt uppenbart aldrig sett/satt sig in i/begriper sig på- och även de tv-serier som upphovsmakaren tycks ha koll på får en totalt platt och humorlös behandling. Nicotext har här lyckats med att devalvera ett koncept som hade kunnat gå långt.

Bittra människor som försöker smutskasta ett kreativt företag. 'Wikipedia-fakta-kollade-"fackböcker"'....har Nicotext skrivit ett mission statement till dig om deras legacy att lämna ett kulturellt bidrag till världen?

Lasse Sprinkler, utan att veta vem som har rätt i sakfrågan, är det inte i varje fall en journalistisk grund att höra båda sidor? Om det nu stämmer det Colting säger, att du inte ens hört deras sida av historien, ja, då tycker jag detta är på tok för vinklat för att vara objektivt. Återigen så svarar du på Coltings inlägg med påstående som kommer endast från Langes sida. Sen borde väl även kunna hitta på ett eget svar istället för att citera Colting utan att egentligen svara alls.

Nicotext är det perfekta exemplet på allt som är fel med förlagsbranschen idag. Från wikipedia-fakta-kollade-"fackböcker" till behandlingen av Lange visar att det inte finns ett uns av kulturellt intresse från förlagets sida. Colting och "grabbarna" vill göra snabba pengar ... förhoppningsvis har denna historia visat på hur illa det kan gå om man går på deras sweet-talk.

Håller helt med!!! internt så det smäller.. Caroline

När någon retas med oss brukar vi vanligtvis bara skaka på huvudet och fortsätta med det vi ska göra. Nämligen att göra böcker. Men efter en artikel i Filter med Mattias Göransson i spetsen, och nu av Lasse Winkler i SVB där han utan bevis påstår att vi lurat Henrik Lange, säger vi ifrån. Winklers text är uppbyggd på Langes ensidiga historia och är full av indicier och faktafel, vilket kanske var att vänta då Winkler bygger sin artikel på en annan felaktig artikel, nämligen den i Filter. Kopplingen Winkler, Lange, Göransson är förresten ingen hemlighet då de sammanstrålat genom diverse tidningspublikationer, även om Göransson i ett mail spelade oskyldigt förvånad då jag tog upp det. Kompisjournalistik i all ära, men då fakta inte stämmer kanske det är för magstakt att kalla det journalistik. I korthet, så här gick det till. När vi först talade med Lange om att ta hans eminenta bok 80 Romaner för dig som har bråttom utomlands hade rättigheter sålts edast till Norge. Försäljningen där låg på ett par hundra böcker.... Jag sa till Lange "-Det där kan vi göra bättre." Nu är den snart översatt till 20 språk och Lange har fått ett något fetare bankkonto. Kanske borde vi, tillsammans med vår agent, bli förnärmade av det "Tack" som uteblivit, men vi har varit så belåtna över framgången och med att vi lyckades leverera det vi faktiskt lovade Lange, att allt annat var oväsentligt. Det kändes faktiskt så bra att vi gick till Lange med två nya ideer, en bok om filmer och en bok om TV-serier. Dessa ideer kom alltså från Nicotext, inte tvärtom som Winkler felaktigt påstår. När sen Lange beslutade sig för att dra sig ur, mitt under arbetet med tredje boken, blev vi såklart besvikna. Lange är ju en duktig illustratör och dessutom var ett förskott på 15 000:- utbetalt. Beslutet att fortsätta med boken som planerat, nu utan Lange, var inte svårt. Boken var ju inte Langes idé, vi hade kommit till honom, och texterna var inte heller skrivna av Lange. Texterna ja, de skrevs av en amerikan vid namn Thomas Wengelewski, även om trion Winkler, Lange och Göransson har fått för sig att han inte existerar. Det är förresten lite skrattretande att bygga artiklar på en persons varande eller icke varande. Kanske var det för att Filter skickade en person som är listad hos dem som praktikant att göra intervjun, som resulterade i att de inte gjorde sitt jobb, men man tycker kanske att man skulle kunna räkna med mer grävande från grävande journalister än en simpel googlesökning. Jag erbjöd mig dessutom på allvar att betala för resan ifall de åkte dit och inte fann Wengelewski. Göransson fick även Wengelewskis telefonnummer i New York, men kanske hade inte han, eller praktikanten, tid att ringa. Nu spelar det ju egentligen ingen roll huruvida Wengelewski finns eller inte finns. Faktum kvarstår - Henriks texter har aldrig använts och därmed skall han självklart inte heller ha betalt för dem. Winklers artikel innehåller så många faktafel att jag för ett ögonblick undrar ifall det är hans högst personliga åsikter han vädrar, eller ifall det faktiskt är ett försök till Robin Hood-journalistik. Jag välkomnar kritik, det är nyttigt och lärorikt och vi på Nicotext är på intet sätt perfekta och har mycket att lära, men att som journalist skriva en sådan onyanserad text, full av faktafel och personliga påhopp, kan bara tolkas som ett medvetet försök att skada oss. Ett telefonsamtal från Winkler kunde klargjort mycket av felen, men nu valde Winkler att basunera ut "sin version" av verkligheten, sedd endast från Langes sida. Så mycket för objektivitet. Kanske hade Winkler inte heller tid att ringa? Vad sen boken 60 Years Later och Salingerfallet har med Lange att göra är det många med mig som inte förstår. Winkler påstår, återigen felaktigt och utan grund, att jag som person och förlaget står på ruinens brant med höga skadestånd som väntar. Vilken journalist som helst som hängt med vet ju att rättegången inte gäller skadestånd, utan det att stoppa en bok från att publiceras. Hur kan det bli skadestånd när ingen skada än är skedd? Men Winkler har nu fått upp farten och fler felaktiga påståenden väntar. Faktakoll får stryka på foten till förmån för hans vän Lange. Att sen 60 Years Later var en av de största boknyheterna världen över 2009, och att när fallet blev känt i Sverige så var SVB en av de första att ringa mig med förfrågan "-Prata inte med någon annan är du snäll, vi vill vara först med det här", är inget som Winkler tycks vilja nämna i sin text. Winklers påstående att denna schism med en illustratör kommer att påverka Nicotexts varumärke negativt ser jag ingen risk med. Det är tråkigt att vi inte längre kommer överens med Henrik, främst eftersom Henrik är en bra kille och en duktig illustratör och vi inte längre kan använda hans tjänster, men nu är det så. Det finns som tur är fler duktiga illustratörer och vi gör allt för att även i fortsättningen ge våra kunder snygga och underhållande böcker. Däremot ser jag en risk för Winkler och Göransson, som genom att ge sig ut på kompisjournalistikens tunna is, urholkar sin proffessionella trovärdighet, speciellt som det mesta baserats på ensidiga berättelser och många gånger helt korrupta fakta. Att hjälpa en kompis i all ära, men att använda forum som skall vara ett sanningens forum till att vädra personliga åsikter, eller göra någon en tjänst, känns både fegt och som taskig etik. Med respekt trots meningsskiljaktigheter, Fredrik Colting Nicotext

Idéerna till de efterföljande böckerna var Henrik Langes vilka han diskuterade med Colting. Nicotext/Colting modifierade dem och sa till Lange att om han inte gillade läget skulle de ändå göra böckerna med andra tecknare, oavsett om det var Langes grundié. Ursäkta om jag citerar dig apropå ditt inlägg: "Dessutom känns hela blogginlägget som en enda stor intern, och i högsta grad jävig, kompiskram..."

Men vänta nu... Jag förstår inte dina argument; vari ligger motsatsförhållandet i att, som Colting gjort, å ena sidan försvara yttrandefrihet och att å andra sidan välja att jobba med en annan tecknare? Det är väl det som är yttrandefrihet. Om samarbetet skurit sig mellan Nicotext och Lange så ska väl inte det innebära att Nicotext därmed förbinder sig att INTE göra sådana böcker framledes. Varför skulle de? På vilket sätt har Lange, genom att ha gett ut en enda roman, tagit "patent" på att ge ut böcker som i illustration och text sammanfattar popkultur, tv, film eller whatever? Och om Wengelewski är Colting eller ngn annan spelar väl egentligen ingen roll; de kan väl outsourca eller göra det internt, de bestämmer väl själva i en fri kapitalism? "En författares ideella rättigheter" Vilket trams. Det är väl knappast applicerbart i det här fallet va? Att mixa illustration med text är väl Lange verkligen inte den första att göra isåfall heller.. Om det är några som har blivit kopierade på sitt koncept så är det väl Nicotext efter vad jag förstår men det är väl spelets regler; någon har alltid gjort något liknande innan! Dessutom känns hela blogginlägget som en enda stor intern, och i högsta grad jävig, kompiskram för hela Filter/Offside-maffian med Winkler, Göransson och Lange. Tråkigt att journalistisk integritet får sitta emellan till förmån för svartmålning.

*applåder* Väl skrivet. Tryck till dom jävlarna. Läste Filter-artikeln och kokade och tycker det luktar råtta lång väg.

*like*