I början av veckan gjorde den amerikanska bokhandelsjätten Barnes & Noble ett retoriskt utspel riktat mot näthandelsjätten Amazon. I förbifarten målade man upp Amazon som en fiende till småföretagande och som en samhälleligt oansvarig aktör.

Bakgrunden är en skattekonflikt mellan Amazon, flera amerikanska delstater och fysisk bokhandel.

I USA betalar vanliga affärsidkare, som har en fysisk butik, en särskild delstatlig skatt på drygt sex procent som plockas ut i de flesta av USA:s delstater. Om man inte har en fysisk butik betalar man ingen sådan skatt.

Hemma igen är det läge att summera min resa till USA och de två konferenserna jag nyligen besökte.

Den första, American Bookseller Associations Winter Institute 6 i Washington, var egentligen ingen konferens. Mer då en utbildningssammankomst under två dagar.

Den andra, Digital Book World i New York veckan efter, var en av de tyngre konferenserna i den allt mer omfattande digitalkonferenscirkusen som växer i västvärlden. Till skillnad från den mer omtalade TOC, Tools of Change, som hålls i New York i februari är DBW mer förlagsorienterad.

Jag upphör aldrig att fascineras av USA. Å ena sidan är det amerikaner som pratar mest och högst om demokrati och rätten att få uttrycka sig fritt.

Å andra sidan är det bara i USA, av alla länder i västvärlden, som man kan visa upp i stort sett samma mönster av religiös och politisk intolerans som de regimer man i dag kritiserar hårdast vad det gäller intolerans mot de egna medborgarna.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Jag började starkt, två artiklar och en bloggtext från den första dagens Digital Book World-konferens. Sedan ingenting.

Jag gjorde bort mig helt enkelt.

Andra dagens DBW började i och för sig lite skakigt, tre snabba redovisningar av ett par undersökning som alla berörde e-böcker och e-boksläsare. Så snabbt presenterade att de inte gick att fatta.

Nu är den äntligen igång, Digital Book World, den första fullmatade digitalkonferensen från den amerikanska bokmarknaden. Första i bemärkelsen att den utgår från verkliga händelser, verkliga affärer och verkliga exempel som har någon betydelse. Mindre av gissningar och önskedrömmar.

Första blogginlägget från New York får bli om Googles lilla presentation av vad som hänt sedan de lanserade sin Google Books med strömmande nedladdning.

Abe Murray från Google berättade följande:

Winter Institute del 2.

När ABA:s lilla kommitté till Vita Huset kom tillbaka till konferensen i Crystal City på Arlingtonsidan av Washington var de fortfarande lite småchockade. De hade tagit sig till Vita Huset för att erbjuda presidenten en bokgåva från amerikanska bokhandlareföreningen: Det är tradition sedan Woodrow Wilsons dagar, även om George Bush bröt traditionen när hans fru fick vara stand in för sin man. Något som, om jag förstår saken rätt, alla inblandade var lika lyckliga över.

Washington i januari har säkert sina fördelar även om jag inte känner till dem. Jag tillbringar min tid i en konferenshall i ett hotell strax intill flygplatsen. Där pågår sedan mitten av veckan den amerikanska bokhandlarföreningen, ABA:s årliga utbildningskonferens Winter Institute för sjätte året i rad – en dröm för en bokhandlare. Jag var också närvarande på förra årets konferens och intrycket består – aldrig har jag träffat så optimistiska bokhandlare.

I dag lanserar Google sin e-boktjänst, Google eBooks som tidigare gick under arbetsnamnet Google Edition. (se ”Google lanserar världens största e-bokhandel”.)

Jag har väntat länge på den här dagen eftersom jag ser det som en epokgörande händelse. Äntligen får vi en öppen standard som är konkurrenskraftig med alla inlåsningsglada Amazoner och Äpplen. Och vi får ett företag som vill arbeta med bokbranschen och inte emot den.

Svenska Deckarakademin och jag brukar sällan tycka om samma böcker. Kanske inte så konstigt då de tröskar igenom allt som ges ut och måste vara mer eller mindre chockskadade när de sedan ska nå konsensus om vad som är bäst.
Jag har bara mig själv att ta hänsyn till och dessutom ingen som säger emot mig.

Men i år är vi överens om att Deon Meyer är Da man. Han utsågs i helgen till årets bästa utländska deckarförfattare med Devils Peak.
Där finns det bara en sak att säga. Äntligen!

Svenska Deckarakademin och jag brukar sällan tycka om samma böcker. Kanske inte så konstigt då de tröskar igenom allt som ges ut och måste vara mer eller mindre chockskadade när de sedan ska nå konsensus om vad som är bäst.

Jag har bara mig själv att ta hänsyn till och dessutom ingen som säger emot mig.

Men i år är vi överens om att Deon Meyer är Da man. Han utsågs i helgen till årets bästa utländska deckarförfattare med Devils Peak.

Där finns det bara en sak att säga. Äntligen!